Det fanns det – men inte många. Kennelklubben hänvisade oss till Kennel Hedetorpet och Bäckastigen i Västsverige där det dock inte var några valpar på gång. Kennel Apport i Södermanland hade valpar och vi tog kontakt med Mona Lilliehöök och bokade en valp.
SE UCH Apports Donovan
Vi hade inte tillfälle att åka och titta på valparna så det blev första gången jag såg en golden retriever i Sverige när åttaveckors Apports Donovan ”Muffe” anlände till den numera nedlagda Torslanda flygplats i Göteborg.
Donovan var en blandning av jakt- och utställningslinjer: gammalt Stubblesdownblod och Wessex. Han var sådan som jag vill ha en golden retriever – en välbyggd hund som hela tiden vill arbeta, som är självständig och har näsa och ett gott minne. Donovan blev så småningom utställningschampion – med jaktmerit och var på väg att bli dubbelchampion när en skada stoppade vidare deltagande på jaktprov.
Jag hade som ni förstår inte blivit besviken på valet av golden retriever och eftersom jag alltid varit intresserad av avel (vita möss med mera!) så började jag leta efter en lämplig tikvalp som skulle kunna bli starten på egen uppfödning – Donovan hade blivit lycklig fader till några valpkullar och det inspirerade.
Apports Airy
Jag vände mig naturligtvis återigen till Kennel Apport och fick tinga en valp efter Apports Larry II undan Camrose Qualetta som fick namnet Apports Airy – hon var förresten syster till en av Henric Fryckstrands första golden NO UCH Apports Angelique.
Ringmaster Darling
Jag hade en väldig tur och fick faktiskt se första egna valpar efter Airy och Donovan och behöll då tiken Ringmaster Darling och nu var kenneln igång.
Muskokas Moro Flapöre (handler – en mkt ung Henric Fryckstrand)
Donovan parade en tik från Norge som var norsk champion med jaktmerit (den enda i sitt slag) – NO UCH Sandra och jag fick en parningsvalp med namnet Muskokas Moro Flapöre som blev en bra jakt och utställningshund med en del goda avkommor i sin tur.
Då i början på sjuttiotalet bestod alltså Kennel Ringmaster av en avelshund och tre avelstikar från Sverige och Norge – och nu vändes blickarna mot Storbritannien, rasens ursprung och där jag sett min första golden. Jag införskaffade Joan Tudors (Kennel Camrose) bok om golden retriever och blev imponerad av Camroselinjerna – jag ville ha någonting efter den största stjärnan GB CH Camrose Cabus Christopher. Jag tog kontakt med Mrs Tudor och hon valde ut en tikvalp för min räkning i en kull hos Kennel Styal (tiken hette Styal Sophia) och till Sverige flögs Styal Symbol – en fantastiskt fin, lovande valp. Med henne kom mitt första bakslag – hennes höfter såg mycket dåliga ut på röntgen och jag placerade ut henne. (Hon hamnade på Gotland och levde ett långt, lyckligt liv utan besvär från sina höfter!). Jag ville göra ett nytt försök och blev medlem i The Golden Retriever Club och i dess årsbok studerade jag kennelannonserna och ringade in kennlar med vackra golden som kunde arbeta. Därefter tog jag kontakt med dessa och undersökte möjligheter att få komma på besök och bekanta mig med deras hundar. Jag fick flera lovande kontakter och sommaren 1976 bar det av över Nordsjön.
Den första kenneln jag besökte var Deremar och jag blev mycket imponerad av vad jag fick se – det fanns vid tillfället åtta golden i kenneln – alla mycket välbyggda och som jag fick se även trevliga och lydiga och alla hade mycket goldenfärg. Den största stjärnan i kenneln var GB CH Deremar Rosemary (som var efter Camrose Cabus Christopher) och jag blev mycket intresserad av att kanske få något efter henne – men resan bar vidare. Vi anlände efter några timmars bilfärd västerut till Bridge House i West Coker strax utanför Yeovil och togs emot av Mrs Lucille Sawtell – Kennel of Yeo.
Mrs Lucille Sawtell
Hon var mycket vänlig och visade oss runt i en underbar trädgård (med tennisbana) och kennlar med golden retriever och engelsk setter. Jag presenterades för GB SHCH Concord of Yeo och GB CH Deerflite Endeavour of Yeo, den senare var en stjärna, en fantastisk tik. Stor, pampig, kraftig med resning, personlighet och massor av cert, jaktmerit, med mera. En riktig supertik i klass med Rosemary både utställningsmässigt och, tror jag, arbetsmässigt. Så fanns där två unga tikar och en av dem visade sig under samtalets gång tänkas möjligen vara till salu.
SE UCH Enterprise of Yeo
Frågan var då vilken jag var intresserad av. Den ena var Enterprise of Yeo – ”Pride”, dotter till Endeavour och den andra var Romance of Yeo. Jag tyckte med en gång och utan tvekan att Pride var den mest harmoniska och uttrycksfulla. Det var den bästa unga tik med den härligaste typ som jag någonsin hade sett. Benstomme, uttryck, utmärkt pigment. Det var en toppentik, men den andra gick inte av för hackor hon heller så det var inte ett helt självklart val. På den tiden rasade ett slags höftledshysteri i Sverige, det gör det väl kanske än idag, och jag hade fått mina smällar. Jag hade som sagt importerat en Christopher-dotter tidigare med dåliga höfter, så jag var bränd. De här två tikarna var faktiskt röntgade vid tio månaders ålder och plåtarna fanns tillgängliga, så jag frågade om jag fick ta med mig dem för att få dem bedömda i Sverige, och det fick jag. Lucille måste ha fallit för min charm. Jag hade ju planerat att besöka ytterligare ett antal kennlar i sydvästra England men insåg snart att jag då skulle ”gå över ån efter vatten” – jag hade funnit mitt Mecka.
Väl hemma i Sverige igen bar det iväg till docent P.O. Gustafsson i Partille (som hade hand om bedömningen av höftleder på SKK) och han konstaterade att Prides höfter var excellenta. Den andra tikens höfter var också utan anmärkning, men skulle man bara gå på höfterna skulle man ta Pride, och eftersom jag redan utan tvekan tyckte bäst om Pride så slog jag naturligtvis till. Jag hörde av mig till Lucille och Pride flögs till Torslanda, för det här var också före Landvetters tid.
Pride är den tik som har betytt mest för Kennel Ringmaster. En gång när jag gick ut och tittade i kenneln, medan Pride fortfarande levde, konstaterade jag att varenda tik runtomkring henne var hennes barn, barnbarn, barnbarnsbarn eller till och med barnbarnsbarnbarn – så enkelt var det, utan henne ingen kennel!
Checkpoint of Yeo
Efter Pride följde ytterligare flera utmärkta of Yeo importer till Kennel Ringmaster. Den avelshane som mest präglat sina avkommor både exteriört och bruksmässigt och som i högst grad bidragit till konsolidering av den typ som Yeo-linjen representerar är utan tvekan Checkpoint of Yeo – ”Charlie”. Hans förmåga att med de mest skiftande tikar producera glada, arbetsvilliga hundar som dessutom ofta fick rejäl benstomme och pigment var ovärderlig. Han själv – något liten som han var – fick endast ett cert i sin karriär men det hindrade honom inte att bland åtskilliga certvinnare även räkna in en utställningschampion bland avkommorna (SE UCH Ringmaster Pretty).
SE UCH Ringmaster Pretty
Att han dessutom var far till en jaktchampion (SE JCH Ringmaster Summerday), en brukschampion (rapport) och flera lydnadschampions – bla SE LCH Ringmaster Summerboy – gör ju det hela inte sämre.
SE JCH Ringmaster Summerday
SE LCH Ringmaster Summerboy
Hans oerhört många andraplatser i segrarklass med CK (faktiskt ett femtontal!) gjorde mig till en mycket rutinerad gratulant av certvinnare – nyttig träning i att dölja sin besvikelse och se glad ut trots allt. Checkpoint var helt igenom en utomordentligt sympatisk bekantskap, mycket utåtriktad och käck. När jag importerade Charlie var han ungefär 10 månader gammal. Jag reste hem med färja och jag minns att han långa tider låg och sov vid min solstol på däck (det var tider det). Alldeles vid sidan om den plats där Charlie låg och vilade sig var en bastant plåtdörr som öppnades och slog igen med ett brak med jämna mellanrum när någon passerade. Det fantastiska var att den som reagerade minst för oljudet var Charlie – han sov lugnt vidare till allmän förvåning. Han blev snart allas favorit på båten och en person beställde omgående en valp efter honom – eftersom han ”aldrig sett en hund med så bra nerver”.
Goldfinder of Yeo
Goldfinder of Yeo måste också nämnas – han hade gjort karriär som avelshane i GB när han kom till Ringmaster vid tre och ett halvt års ålder.
Jag glömde inte bort mitt första kennelbesök i England hos Kennel Deremar med GB CH Deremar Rosemary.
Ringmaster Delight
Hon hade en son i Sverige FI UCH NO UCH NORD VINNARE-79 Deremar Donald och jag fick använda honom till Darling och fick Ringmaster Delight som jag i sin tur parade med NO UCH Mjaerumhögdas Magic Man och fick en mycket bra allrounder:
SE UCH Ringmaster Viscount W
Från Finland fick jag med hjälp av Henric Fryckstrand hem en mycket bra avelshund: Royal Ringmaster of Woodhill – efter Henrics hane NO UCH Gyrima Zacharias – som också kom att betyda mycket för Kennel Ringmaster. Han är exempelvis far till SE UCH Ringmaster Triplet Beauty.
Royal Ringmaster of Woodhill
SE UCH Ringmaster Triplet Beauty
Kennel Ringmaster började alltså med Apportblod gjorde försök med Camrose och landade på of Yeo. Senare år har aveln inriktats på att förvalta framförallt of Yeo-typen med inslag av framträdande dual purpose-hanar från andra linjer bla Rayleas Angus och GB CH Stormerick Don Sebastian.